Isabell har gjort våfflor som jag har ätit idag, och fy fan vad gott det var. Waffle master! Nu har jag dessutom krängt 20 kilo vindruvor och känner mig tjockast av alla! Men det var det värt. I'm such a manimal.

Funderat ännu mer kring Rockstuganbokandet, och själva partykattsdagen. Penisstämplar. För att visa hur mogen man blivit. (För er som inte råkar veta att man får en stämpel när man går in så att man ser vilka som redan blivit checkade och vilka som ska checkas så vet ni nu.) Copyright på penisstämplen.

Och icke att förglömma - Göteborgs filmfestival.

Pengarna begår kollektivt självmord i förväg. Awh.

Jag är helt slut, hjärntvättad av Parkkinen och filosofikursen. Slö!!!

Orkar inte.

Vad är grejen med komplimanger om ingenting?

Jag förslog att jag och Nalle skulle byta namn till Zoe och Zed, men aldrig har jag känt mig mer som en kackerlacka än just då. Ingen respons. Ice cold ignorance.

För övrigt har jag druckit kaffe på balkongen inlindad i mitt fettotäcke och haft devil boots på mig och lyssnat på ett mobilsamtal.

För det första så märks det tydligt vilka människor som har 0kr/min-till-folk-med-samma-abonnemang-abonnemang, och vilka som har hutlösa priser. De som ringer och vet om att allting är skitdyrt under dessa millisekunder tar sig inte tid att prata om gardiner eller använda meningslösa "hum..." eller "öhhh", eller skratta överdrivet artigt åt någons dåliga skämt.

För det andra: Vad är grejen med den här "ropa hem korna över nejden"-volymen som folk lägger sig till med när de pratar i sina tunna telefoner? Jag förstår inte. Ifall jag ägt typ Comviq eller Telenor hade jag höjt minutpriset per decibelskiftning uppåt i talvolym.

Dessutom hade alla "ööööh" "eeeh", "hum...", "skojjar du eller - så långa gardiner i det lilla fönstret HAHAHA" gett en betydligt saftigare räkning.

Jag fick lite Rock am Ring-flashbacks nyss, när jag kikade på lite bilder som jag har på datorn. Att vakna och se att någon stulit vattnet, men inte ölen, ur vår ölhink. Vem stal Rock am Ring, hallå eller? "All my friends are dead" är mitt minnes-soundtrack till den veckan. En jävla klassiker, ååååh! Tillbaka NU! Skithögar.

Dagens roliga är utan tvekan den halvtimmen jag var med Daniel vid Alevallen. Jag, Daniel och en bergsprängare (som faktiskt fungerar) plus en Turbonegroskiva, en megafon och en konsumerad Jack Daniel's. Tränaren eller domaren eller vem fan det var började skrika på oss, tror vi, för det var inte direkt som att vi hörde någonting när Hank skrek "I got erection" över halva Halmstad. Det var en fin stund.

För övrigt så var det inte jag som drack JD, det var enbart Daniel. Hursomhelst var det något av det mest värdelösa jag gjort på länge, och det var fint som fan. Lät för jävligt också. Ah. Fantasi.

AAAAAH
Nysa!

Idag är en sån klassisk söndag som jag har lust att umgås med min pappa på. Söndagar i sig är mest utmattande, och hur man än gör så kan man inte lära sig någonting om någonting på en söndag. Så söndagar är Djävulens dag, och hela sabbatskonceptet ligger hos oss alla, undermedvetet, då vilken person man än frågar hatar söndagar för att de inte gör någonting. De bara finns och är.

Till och med måndagar är mer givande.

Det är måndag imorgon, tanken är att jag ska ha psykologi sådär skittidigt, vilket jag verkligen inte vill, eftersom Nalle är sjuk på allvar och jag blir då fast med den hjärndöda massan ensam, för andra gången i rad. Det är ingenting jag kan hantera. I'll blow.

Shotta passoã med Kenta och stockholmarMattias ikväll, så nu är jag lite på tipsen och kommer somna så jävla fint senare. Klockan är ju inte så mycket...

Pulp Fiction imorgon, inte så säker på vilka jag bjöd med i mitt glädjefyllerus, men hur det än blir så tror jag att det blir bra. Allt blir bra med Pulp fucking Fiction.

Jag har inte något mer att säga, jag har haft roligt som fan och är väldigt glad över att jag gick hem till Kenta och spenderade hela natten där i stort sett. Så jävla snälla människor det finns. Awh. Världen verkar se bra ut igen!

Anledningen till att jag började skriva det förra inlägget var egentligen att jag skulle berätta om kaffe.

Tänk dig att du varit hos tandläkaren och haft a good time, efter att ha tagit en buss, efter att ha väntat på den i tio minuter tillsammans med en tjugoårig kille med en Tomb Raider-mössa som med jämna mellanrum skallar närmaste glasruta.

Hos tandhygienist random namn fjorton får du lite fluor och en kommentar om att du borde komma tillbaka i nästa år någon gång, sen skakar ni hand på ditt eget bevåg och du går därifrån, den här gången utan att bli påkörd av tre cyklar och utan att bli nedslagen av diverse paraplymänniskor.

Eftersom du har ärenden att göra åt din avskyvärda mor så måste du stå och vänta på en buss i åtta långa minuter, men lyckligtvis är busskuren jättenära ett idrottsgymnasium vilket leder till ett större sällskap och de åtta minuterna fylls av "hördy har dy hört eller att hon öh Jonna, va, ja horan, hon ska fan spela fucking bowling i helgen höhöh hon kan fan inte ens luffta klotet ifrån golvet, det är jy som att ta ur all slagsmål från NHL HAHAHA". Vid passande tillfällen ler du lite snällt.

Tyvärr måste du splittras ifrån dessa starka personligheter när de stiger på en buss som tar dem in till stan. Du väntar medvetet i tre minuter till och funderar lugnt över hur det kan regna sidleds, och rakt in i ögonen, när du bara står i en busskur, med tak. Spännande. Ingen annan verkar få vatten i hela ansiktet, men det är inte något du bryr dig om, eftersom påsen du håller i verkar strypa blodflödet till dina fingrar och eftersom regnet på marken med säkerhet tränger sig igenom hålen som finns i skosulorna.

När buss 30 dyker upp vid kröken ler du och ser fram emot att få komma hem efter de här små ärendena, kan föna håret varmt igen och klä på dig något sunkigt för att matcha strumpblötheten. Busschauffören bråkar, men du vinner genom att muta honom med 13 kronor. Den summan är av en ren händelse samma som du betalar för att åka två kilometer till stan.

Väl i stan slår en tant till dig med en käpp, en smutsig, men du säger "tack så mycket" eftersom att alla vet att piercingförolämpningar i Sverige är väldigt givmilda komplimanger i andra, forna kulturer. Glatt plaskar du vidare ner för huvudgatan i hopp om att hitta en trottoar utan fem centimeter vatten eftersom tårna förmodligen är blå nu, men när du ser en hotande barnvagn viker du av och går i rännstenen istället. Fortfarande den enda i hela stan som får vatten i ögonen genom sidleds Formel 1-attacker.

Ärendet utförs utan problem och påväg hemåt i rännstenen hör man gospelmusik och sång, vilket känns otroligt upplyftande efter en skärseldsupplevelse som du just haft. Golfparty mitt på stora torg.

Inne på Videomix möts du av nio, tio militärkillar som sitter och läser Hallandsposten vid dina fötter, och hur frestad du än blir av att ta hem dem allihop bara för att ha något bättre att göra än att se dränkt ut så vet du att din mamma inte tillåtit det även om du precis gått igenom en ocean av glödande kol och rostiga spikar för hennes skull.

I ilska spenderar du en massa pengar på en film du sett tusen gånger och frågar killen i kassan om man kanske borde söka hjälp om man börjar köpa filmer så fort det blir lite dåligt väder ute. Han höll med dig och du blev självklart överlycklig, för alla älskar att behöva psykisk hjälp.

Väl hemma protesterar din mor om tandläkarbesöket, och påstår att det aldrig ägt rum. Du skrattar lite lätt desperat och går ut i köket för att förbereda dig själv en stor kopp kaffe för att värma de där gråtonade tårna.
Sex minuter senare är kaffet rykande varmt och förnöjt upphällt i den finaste och renaste muggen du kan hitta, och efter att det fått vila i tre, fyra minuter tar du en liten slurk. Kväljningar. Korppen motsätter sig din kaffekonsumtion! VARFÖR???

För att din tandhygienist smetade fluor över hela gaddarna på dig ditt jävla pucko!

Det var det som förstörde hela dagen.